Det här blir en blogg om musik, så alla som diggar musik bör spärra upp korpgluggarna lite extra mycket. Men inte för mycket.

Man kan säga att musik är redskap. Ett redskap att transkribera och förmedla ett budskap eller ett känslotillstånd. En sång kan låta på många olika sätt och vis. Ibland är de svängiga eller harmoniska, men de kan också vara arga och nästan lika sura som nitrat. En del människor brukar försöka definiera sig med det som de lyssnar på. Som att sakna den där förlorade kärleken, hata statsmakten och hålla med om allt som är fel. Andra nöjer sig med att interpretera och följa en god eller fyndig anekdot.

Det finns mycket man kan göra med musik, för musik är ett väldigt vilt begrepp. Med musik kan ett budskap på åtskilliga sätt kryddas, och smakas. Man kan väcka stämningar som har försummats, såväl som förena det hela med något annat koncept. Disponibel kommunikation är också en närvärande del vid skapandet av musik, vilken i samarbete stärker människans drift till integrering. Musiken som sådan är alltså på alla sätt något oerhört fint och belönande.

Personligen gillar jag livliga arrangemang, gärna i samband en sådär snitsig och utmanande livsledsagare som frontman. Med lyrik såsom "För känslosamma saker som detta måste hanteras på ett delikat maner annars kanske det rinner flera år" beskriver denne konstnär livet på samtliga sätt med förträfflig finess och gör verkligen allting rätt. Jämt.