När man är liten kan man förundra sig över allt som är så krångligt och svårt här i livet. Det kan vara vad som helst: varför ens dator ständigt kraschar, varför man i överhuvudtaget existerar eller varför det ska vara så jävla svårt att sjunga skapligt samtidigt som man spelar ett instrument. Men varje dag, ibland rätt och slätt utan minsta förvarning eller medvetenhet så uppenbarar sig förståelsen för ett förlegat dilemma. Det gäller att tolerera en motgång, och att arbeta med det på sikt. För med tiden så kan den mest brunnsdjupa ekvationen finna sig till sin rätt.

”Övning ger färdighet”, som Isaac Newton så klipskt en gång sade. Egentligen har jag absolut ingen aning alls om vem som sade de fina orden, då jag i ett googlingsförsök insett att allt man hittar om saken har med sexdebuter att göra. Men det är ju förstås inte fy skam det heller.

 

Likväl finns det frågor som vi nog aldrig kommer att kunna besvara, som varför det finns så mycket ondska här i världen och varför ’ingenting’ beslutade sig för att sprängas för bortåt trettontusensjuhundramiljarder år sedan. Med åldern lär man sig förhoppningsvis att ignorera eller i alla fall att tolerera sådant som det finns stor risk att i längden komma att agera som ett tappat ankare när det väl spelar någon roll. Att köra så gott som det går, även om vardagen ibland kan se lite lustigt eller rent ut sagt abderitiskt ut.

För det är då som saker kanske går som bäst.

 

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det.
Som populära personer brukar uttrycka det