En DIKT
Det fanns alltid där
Så länge jag drar mig till minnes
Men när allting flöt isär
Då jag till sist blev till sinnes
Den självständiga iterationen
Den första definitionen av fel
Men varför tog jag inte till den tonen?
Jag hittade inte längre i min egen stadsdel
En idé som jag haft i huvudet den senaste timmen är att ge mitt bloggande ytterligare ett aspekt genom att tillföra en interaktiv dimension. Av den orsaken tänkte jag utropa en liten kapplöpning här på bloggen, om den som skickligast lyckas komma i underfund med vad dikten egentligen handlar om. Om den som lyckas gissa rätt först är tjej så får denne en behaglig kyss, men är man kille så får man nöja sig med en hundring i handen.
Jag tyckte inte den var så värdelös faktiskt. riktigt finurlig för att bli påkommer framåt småtimmarna.
Den handlar om en mans sinne där en tidigare latent psykisk sjukdom - en som han alltid anat - utlösts. Dette leder till att hans förankring i sociala regler och andra mänskliga oklarheter försvinner och att han upplever ett ögonblick av klarhet. Dikten utforskar och tänjer regelriktigt på normerna och definitionerna för tempusböjningar och händelseförloppsbundet berättade.
Som en konsekvens av sin utomkroppsliga upplevelse förmår huvudkaraktären att analysera sitt eget handlande och utröna själva nyckeln till sin numera förevigt oåterkalliga förtvining - "Den första definitionen av fel"! Varför handlande han som han gjorde? "Men varför tog jag inte till den tonen?" Frustrationen hos mannen är stor.
Den avslutande, smått komiska frasen i stycket vittnar om verkligheten sjukdomen innebär. Han hittar inte längre i sin egen stadsdel.
Fel! Letråd: Den handlar om steget som man tar vid sin barndoms slut.
Man får automatiskt rätt efter 700 tecken!
Får man många gissningar?
Jag tycker det passade in i både kategorin minnet (men det vore konstigt, med tanke på din föga gamla ålder) eller fantasin (men min magkänsla säger mig att du har mycket av den ingrediensen. (Vilket löjligt uttryck, inget att hänga i julgranen))
Jag har inte bestämt mig ännu. Jag fortsätter fundera några dagar till. Den där hundralappen är min.
Tänker du inte skriva något nytt inlägg förrän någon gissat rätt?
HAHAHAHA, jag gillar davids kommentar
JAG BEHÖVER GE KÄRLEK
det där svaret var inte logiskt
Det var ditt första svar som var utanför ett mänskligt sinnes gränser, 'jottolito'.
förstog inte det där mårten. inte alls.
Hm, att du inte hittar i din egen stadsdel har för mig alltid varit ett faktum. Jag tror dikten handlar om någonting som har med dig och sång... Du stod i ducshen och kände hur du löstes upp. din förmåga att utge vacker sång i duschen hade alltid funnits där. men ja.. den försvann. (Gosh, jag börjar tappa min gissning!) Hur som helst, sen kom du till sinnes. Insåg att du inte kunde sjunga, definierade ett fel och undrade varför du inte tog till rätt ton!
Japp, så tror jag att dikten kom till. Sen angående ledtråden. Det är säkert många som tar steget ur tron att de kan sjunga, vid barndomens slut. Och du är en av dem.
Ni gräver allt för djupt! I verkligheten är svaret lika djupt som en vattenpöl. Dikten handlar nämligen om att flytta hemifrån.
Längtandet, attityden och slutklämman skriker ju bara utflytt.
det var ju jättesvårt att gissa sig till det. märks väl :--(
Meeeen..... Det finns inget i din dikt som syftar på att flytta hemifrån. Måste vara en himla djup vattenpöl isf, djup som Marianergraven.
Mwippimwipp, jag har flyttat hemifrån!
